Storslagen i Domkyrkan

Storslagen sakral musik i Sankt Eriks katolska Domkyrka #

Av Elisabeth von Waldstein

I Sankt Eriks katolska Domkyrka i Stockholm vill vi särskilt främja de sakrala musikskatter som skapades av vår civilisations främsta kompositörer för användning inom kyrkans liturgi. Denna musik är högtstående både musikaliskt och andligt. Den är upplyftande och fyller därför en viktig roll som tillflyktsort från alla livets bekymmer och problem, som människor brottas med.

Instuderingen och framförandet av dessa musikalska verk kräver utöver de idéellt deltagande körsångarna även medverkan av professionella musiker som spelar de instrument som verken också är skrivna för. Professionella musiker tjänar sitt levebröd genom just detta och är beroende av att de får betalt enligt gällande standard. Får de inga betalda jobb, kan de inte längre utöva sitt yrke och finns det inga yrkesmusiker så faller den klassiska musikens bestånd till stor del i glömska.

Man kan möjligen tycka att dessa projekt är väl dyra, men om man betänker allt det goda som de åstadkommer såväl i de deltagande ungdomarnas själar, för församlingen och som evangelisationstillfällen, inser man att de ändå är värda besväret och kostnaden. Dessa musikaliska framföranden ger goda tillfällen att bjuda in och locka människor som annars kanske inte skulle komma i kontakt med kyrkan, med Guds ord och med musikens skönhet.

Vi försöker genomföra dessa framföranden med minsta möjliga antal musiker, samtidigt som vi respekterar att så stora verk inte kan göras rättvisa genom en alltför långtgående minimalism. Kontakten och arbetet med dessa storslagna verk gör bestående intryck på ungdomarna och alla medverkande, som de bär med sig för resten av livet. Det hela kan liknas vid ett utsäde av tro och skönhet, som kommer att kunna bära frukt nu och i framtiden.

På påskdagen 2023 framför vi under högmässan W. A. Mozarts Missa brevis et solemnis i C-Dur KV 259 (”Orgelsolomässan”). Detta verk fick sitt populära namn efter orgelsolot i Benedictussatsen, där orgeln inte endast har den stöttande funktionen för harmoniken, utan är en musikaliskt självständig solistisk komponent. Mozart skrev denna mässa medan han var anställd vid Domkyrkan i Salzburg. Ärkebiskopen hade mycket konkreta föreställningar om hur mässmusiken skulle vara beskaffad. Han krävde särskilt att musiken inte skulle få ta mer än maximalt 20 minuter. Detta gör att vi i vår tid har stor nytta av just dessa mässkompositioner, då de är stramt hållna och ryms inom de tidsramar vi har för gudstjänsten. Denna mässa har dessutom den speciella formen ”Missa brevis et solemnis”, alltså en kort och högtidlig mässa. Den katolska missa brevis-formen innebär inte som den protestantiska barocka missa brevis-formen att man endast satte musik till Kyrie och Gloria, ibland även Sanctus, utan att man tonsatte hela mässans ordinarium, om än kort och koncist.

Mässkompositioner är skapade just för liturgiskt bruk: för att förhärliga Gud även genom musikens skönhet och lyfta upp våra hjärtan till Honom. Meningen är att man skall få tillfälle till djupare meditation över texterna. Vi brukar vid dessa tillfällen skriva ut översättningen i det program för dagen som alla mässbesökare får, för att ge dem möjlighet till att verkligen följa med i texterna och be dem, fastän det är kören som sjunger dem. Som påve St. Pius X skrev i sitt motu proprio Tra Le Sollecitudini redan tre månader efter sin kröning 1903, så bidrar den sakrala musiken ”till de kyrkliga ceremoniernas värdighet och storslagenhet och eftersom dess främsta plikt är att kläda de liturgiska texter, som de troende ska försöka förstå, med en passande melodi, är den sakrala musikens särskilda syfte att ge texten en större verkan, så att de troende blir stämda till andakt och bättre disponerade att ta emot de nådens frukter som hör till firandet av de allra heligaste mysterierna.” Även enligt andra Vatikankonciliets liturgikonstitution ”innebär den musikaliska traditionen inom hela kyrkan en rikedom av oskattbart värde. Kyrkomusiken ger bönen ett innerligare uttryck, … ger de heliga riterna större högtidlighet.”

Dessa projekt är beroende av att vi kan få bidrag, då vi inte själva kan få fram de medel som behövs för deras genomförande. Det förefaller särskilt viktigt att den musik som komponerats för användning i kyrkan och liturgin inte försvinner från sitt ursprungliga ”habitat” och bara framförs i konsertsalar, lösryckt ur sitt sammanhang. Framförandet i självaste mässan är det närmaste man kan komma tonsättarens avsikt med dessa kompositioner.

Efter sådana gudstjänster är deltagarna ofta väldigt tacksamma och rörda, vilket visar hur denna musik verkligen lyfter själen till Gud, mot den eviga skönheten och godheten som denna musik speglar och låter oss ana.