Roman Forum – en mötesplats för återuppbyggandet av den katolska civilisationen #

Av Niclas Andersson

I juli 2023 genomfördes den årliga sammankomsten Roman Forum i det natursköna Gardone Riviera, vid Gardasjön i norra Italien. Ända sedan år 1993 har detta varit ett återkommande arrangemang varje sommar. Syftet med det hela är att skapa en samlingspunkt för traditionellt sinnade akademiska katoliker, där de kan mötas och avhandla viktiga frågor – både dagsaktuella och mera allmänna – i form av föredrag och diskussioner. Mötet lockar såväl akademiker som präster från hela världen, i huvudsak, men långtifrån enbart, från USA. Utöver föredragen fylls dagarna med annat katolskt. I den lilla byns vackra kyrka firas varje dag traditionell mässa och på kvällarna sjunger alla deltagare vesper, innan det är dags för cocktails och middag; i sann sydeuropeisk katolsk anda är middagen en av de viktigaste hållpunkterna under dagen. Det är där man får tid och möjlighet att avhandla allehanda frågor mer djupgående, medan tallrikarna och vinglasen ständigt fylls på.

Nu är dock Roman Forum inte enbart själva sommarsammankomsten i Gardone Riviera, utan en organisation som är verksam även resten av året. Den grundades 1968 av den katolske filosofen Dietrich von Hildebrand under en tid som skulle visa sig vara en av Kyrkans mest turbulenta. Andra Vatikankonciliet hade avslutats ett par år tidigare och resultatet av detta tycktes vara en våldsam liberalisering utan dess like inom hela Kyrkan. Vad som inom t.ex. moralområdet tidigare hade varit helt otänkbart för varje katolik började helt plötsligt både föreslås och efterlevas helt öppet, t.ex. bruket av preventivmedel. Paulus VI gjorde i sin encyklika Humanae Vitae ett försök att motarbeta de mest extrema liberala reaktionerna på det området, men för många var det tydligt vart konciliets ”anda” var på väg att föra Kyrkan.

Det var i kölvattnet på detta som Dietrich von Hildebrand bestämde sig för att grunda organisationen Roman Forum. Han hade redan en långvarig bakgrund som en av de mest betydande katolska filosoferna i sin samtid. Han sägs till exempel ha fått hedersomnämnandet ”1900-talets kyrkolärare” av Pius XII. Dietrich von Hildebrand tyckte sig se att en av de främsta orsakerna till att Kyrkan befann sig på dessa villovägar i konciliets kölvatten var att hon förlorat kopplingen mellan det naturliga och det övernaturliga. Kristendomen ansågs allt oftare och bland allt fler representanter inom Kyrkan enbart gälla den andliga sfären och inte den samhälleliga eller vardagliga. Dietrich von Hildebrand tyckte sig också se hur universitetens olika fakulteter separerades alltmer från varandra. Teologerna hade för vag kännedom om filosofi, filosoferna hade för vag kännedom om historia, historikerna för vag kännedom om naturvetenskap o.s.v. Alla akademiska inriktningar behövde inse varandras nödvändighet för ett gott samhälle, och den katolska Kyrkan som, när den får möjlighet att helt blomma ut, genomsyrar allt i samhället, skulle vara den vägvisare som sammanförde alla dessa.

Den huvudsakliga sysslan under de kommande 25 åren kom att bli att arrangera föreläsningar av olika slag, där man pekade på den kris som Kyrkan, och därigenom även samhället, nu genomgick. Föreläsningarna skulle alltså täcka hela spektrumet, alltifrån filosofi och teologi till konst, politik och juridik m.m. Det genomgående temat var att när katolicismen förlorar sitt inflytande över vårt samhälle blir resultatet oundvikligen en moralisk, kulturell och andlig öken, där nyhedendom, nihilism och annat liknande tar kontrollen. Med tiden kom man dock att anse att föreläsningarna inte riktigt levde upp till de principer som man försökte följa. Roman Forum skulle påvisa katolicismens styrka och dess förmåga att genomsyra och omfamna hela kulturen i alla dess beståndsdelar, och de utspridda läsesalsföredragen som organisationen bedrev motsvarade inte riktigt den ambitionen.

En av lösningarna på detta problem skulle bli ett miljöombyte för de träffar som Roman Forum organiserade. Man ville bort från det av upplysning och protestantism präglade USA och i stället söka de katolska rötterna i Europa. Roman Forums nye ordförande, historikern Dr. John C. Rao, blev den som nu tog projektet till norra Italien, till den lilla semesterorten Gardone Riviera, vid den västra sidan av Gardasjön. Denna av katolicism helt genomsyrade miljö sågs som bättre lämpad att rama in de föreläsningar som organisationen arrangerade. Sommarföreläsningarna skulle därmed också varvas med kulturella utflykter, där man fick resa och beskåda vilket avtryck som den katolska religionen genom århundradena gjort på Italien.

Från och med 1993 började sommarmöten att arrangeras i Gardone Riviera av Roman Forum. Varje år skulle ett särskilt tema fastslås, kring vilket föredragen var tänkta att kretsa. Ursprungligen blev det att man helt enkelt gick igenom den katolska kyrkans historia i kronologisk ordning, med en ny tidsperiod varje år. Detta varade från 1993 till 2001. Under följande år kom man att göra tillbakablickar till vissa delar av katolska kyrkans historia, men också dra paralleller till hur dessa svunna epoker med deras konfliktlinjer mellan Kyrkan och samhället fortfarande återspeglas i det samhälle vi lever i idag. Så kom t.ex. temat för årets Roman Forum att heta ”Christianity and Paganism: Old and New”. Som man kan notera berörde årets tema alltså just den oundvikliga och eviga konflikten mellan kristendom och hedendom, och om hur en sorts nyhedendom tar sig form och uttryck i ett samhälle som har övergivit sitt kristna fundament.

Varje dag under vistelsen vid Roman Forum följde ett slags vagt schema. Efter frukost hölls dagens första föredrag, som avrundades med diskussioner. Sedan bar det av till den lokala kyrkan, där traditionell mässa firades. Då en stor grupp av deltagarna också var körsångare blev det i regel en riktigt vacker gregorianik som ekade genom hela kyrkorummet, som ackompanjemang till det heliga mässoffret. Efter mässan var det sedan ”fri lek” under eftermiddagen. Vanligtvis gick alla först ut och åt lunch på någon av de många lokala restaurangerna. Sedan fördrevs en del av eftermiddagen med rekreation, bad eller med att vandra till de närliggande byarna och insupa den lokala kulturen. Senare på eftermiddagen var det återsamling för att lyssna till dagens andra föredrag med efterföljande diskussioner. När detta sedan hade avhandlats förenade sig alla deltagare för att gemensamt sjunga vesper i den sköna aftonsolen. Därefteråt var det dags för cocktailmingel, där samtal varvades med drinkar och snittar från en närbelägen pizzeria. Och slutligen var det så dags för en storslagen italiensk middag, komplett med fyra rätter: antipasti, primi piatti, secondi piatti och dolce. D.v.s. förrätt, första varmrätt (pasta), andra varmrätt (kött eller fisk) samt dessert. Och då det kunde dröja uppemot 50 minuter mellan varje rätt fick man således gott om tid till allehanda diskussioner och spörsmål – jag vågar nog påstå att middagen är den del av arrangemanget då mest kunskapsutbyte äger rum. Under middagen kunde det också förekomma flera trevliga underhållningsinslag, som till exempel när en grupp krigsveteraner från bergen en kväll dök upp för att sjunga gamla italienska soldatsånger från första världskriget – se där ytterligare ett exempel på den anda som Roman Forum försöker infånga under evenemanget.

Slutligen kan nämnas några av de många föredrag som hölls under alla dagar. Bland annat diskuterades transhumanism och om hur det har blivit en logisk konsekvens i ett samhälle där alla former av tro på en högre, objektiv ordning har kastats åt sidan. Det talades också om naturrätten och om hur även denna är i gungning i en alltmer avkristnad värld. Ett ämne berörde också det sekulära världsläget och om hur det pågående kriget i Ukraina har lett till en militär upptrappning även i övriga Europa; något som ju inte minst är aktuellt för oss svenskar i och med vår NATO-ansökan. Men utöver detta fördes också helt filosofiska samtal, till exempel om René Descartes och huruvida hans filosofi är förenlig med den katolska på ett visst antal punkter.

Summa summarum kan alltså sägas att Roman Forum är en viktig sammankomst, vars värde nog inte alls bör underskattas i en tid som denna. Den ger en möjlighet för katolska tänkare, men även folk i allmänhet, att träffas, diskutera och utbyta tankar och idéer med varandra. Insikt och förståelse om vart Kyrkan riskerar att vara på väg och hur vi för henne tillbaka till den rätta vägen igen är av avgörande betydelse för framtiden, och det är min övertygelse att Roman Forum här i hög grad bidrar med att bära flera viktiga strån till den stacken.