Pictor och Döden i Täby #
Av Adrian Bonds
Albertus Pictor (ca 1445-1509) är den tyske målarmästare som anses vara upphovsman till väggmålningar i 39 svenska medeltidskyrkor belägna i framförallt Mälardalen. De mest storslagna exemplen på Pictors kyrkomålningar i Stockholmstrakten finns i Ösmo kyrka på Södertörn och i Roslagens Täby kyrka. I den senare har väggarna aldrig blivit övermålade, vilket gör den uppsättningen målningar av Albertus Pictor till en av de för eftervärlden mest betydelsefulla och en av Roslagens största sevärdheter. Framförallt ett av motiven är välkänt: en man som spelar schack med döden. Genom århundradena har målningens betraktare rörts att tänka över hur det går i ens eget liv, om slutet kommer att innebära evig seger eller evig förlust, blivit påmind om djävulens vilja att snärja ens själ och om vikten av att rätt uppfylla sin roll, utföra sin ståndsplikt, för att nå den eviga saligheten.
För dagens svenskar är motivet Döden spelar schack nog mest känt från Ingmar Bergmans film Det sjunde inseglet, där korsriddaren Antonius Block, spelad av en ung Max von Sydow, efter sin hemkomst från det Heliga landet försöker uppskjuta sin förestående hädanfärd i ett parti schack mot döden. Blocks korsfararkompanjon, väpnaren Jöns, spelas av karaktärsskådespelaren Gunnar Björnstrand, en av de svenska katoliker och kulturpersonligheter som var med och grundade Svenska Katolska Akademien 1957, samma år som filmen hade premiär på biograferna.
Sveriges katolska förflutna, som inspirerat inte bara flera av Bergmans filmer, utan åtskilligt annat i svensk kultur och litteratur, omfattar många hundra år. Det började vid den tid då de första kristna svenskarna döptes av missionärshelgon som Ansgar och Sigfrid och varade till slutet av 1500-talet, då Gustav Vasas reformation slutgiltigt gjorde sig gällande. Kalmarunionens upplösning och den förste protestantiske kungens kröning för fem hundra år sedan, år 1523, brukar anses som slutet på den svenska medeltiden. Trots att århundraden passerat och många kyrkomålningar blivit överkalkade, kan man inte förneka att det katolska arvet i högsta grad lever kvar i Sverige, kanske i synnerhet genom alla de medeltida kyrkobyggnader som ännu pryder det svenska landskapet. En bra bit över tusen av dem är ännu i bruk och ruinerna av ytterligare nästan lika många kan fortfarande ses.
Det hisnande antalet medeltida kyrkor i vårt land säger en hel del om hur viktig kyrkan var för våra dåtida landsmän. Enligt uppskattningar av Sveriges medeltida befolkningsmängd och antalet kyrkor verkar det ha byggts ungefär en kyrka för var 270:e svensk. Hade Täbys församlingsbor av idag varit lika ivriga att gå i kyrkan hade det behövts 277 kyrkor i församlingen. Idag finns där fem kyrkor och kapell.
Kyrkan var byns och stadens samlingspunkt. Här samlades alla, oavsett stånd och yrkesgrupp, för att delta i firandet av den heliga mässan. Till och med de som bar på smittsamma sjukdomar bevistade mässan - än idag kan man till exempel i vissa kyrkor se små lågt sittande fönster i ytterväggen, s.k. hagioskop, genom vilka de kunde se altaret, bevittna mässan och ta emot den heliga kommunionen utan att behöva komma in i kyrkan och riskera att smitta de andra.
Målningarna inne i kyrkan erbjöd den medeltida kyrkobesökaren, som ofta inte kunde läsa, verkningsfull undervisning i bibelns och katekesens läror. Många framstående exempel på denna illustrativa undervisning, som än idag kan berika läsningen av den heliga skriften, finns just bland Albertus Pictors alster. Den enkla folkligheten i hans målningar gör att såväl bildade som obildade betraktare kan vinna värdefull moralisk och andlig lärdom. Den redan nämnda Döden förekommer till exempel även i annan skepnad än som brädspelare. I Husby-Sjutolfts kyrka utanför Enköping finner vi den bäst bevarade av flera målningar med Pictor-motivet Mannen i trädet. Här har en välklädd herre, för att undgå den obönhörliga domen, klättrat upp i toppen av ett högt träd, där han fåfängt kråmar sig i stolta åtbörder. Döden låter sig emellertid inte narras, utan sågar helt sonika ned trädet och mannens öde hinner ikapp honom.